Vattenälvorna

Under tiden som Vattenälvor tar form i leran, förmedlar de till mig om våra egna val i livet. Hur vi på ett förunderligt vis är en del av en större enhet av sammanlänkning. Att vi alla lever tillsammans och har ett ansvar att skapa vår dag kreativt bra. De menar att vi bör agera ett sätt som gynnar varje individs bästa och där allt från djuren, naturen och dess väsen inkluderas.

Oavsett hur vi har det, kan vi bidra genom att vara medveten om vad vi ger ut och får tillbaka. Att vi är närvarande i hur vi agerar mot oss själva och andra, istället för att leva utanför oss själva. Ty när vi lever och gör valen utanför oss själva blir det lätt kortsiktig handlingar. Handlingar helt utan insikter i de konsekvenser som följer i dess spår.

När vi istället gör valet att vara i kontakt med vårt inre, blir det lättare att uppfatta de väsen vi en gång hade kontakt med. Vi tar in de strängar av energi som sammanbinder oss med varandra, djuren, naturen och dess väsen. Sinnet blir mer öppet när förnimmelsen av den essens som finns mellan naturens ande och väsen framträder tydligare. Då vi når insikt om att det finns ett lika värde och att vara ett med allt även häri. För naturväsen finns en önskan om att vara i kärleken och sprida glädjen i att göra valet i att vårda naturen.

De vet hur stressen och pressen i vår vardag får oss att tappa fokus på det som finns där för oss. Detaljerna i naturen kan gå förlorade om vi ej lägger märke till hur blomster är utformade. Hur intrycken från deras dofter och färgskalor flyter samman till allt och ingenting. Om vi slutar lägga märke till en vacker fjärilens vingar skiftar, när den flyger förbi oss till nästa blomma. Eller hur humlans surrande blir till ett meditativt ljud medan vi sitter i stillhet och iakttar den.

Älvorna menar på att vi människor har kommit till en punkt där vi allt mer tappar bort oss själva i vilsenhet. Detta pga allt som rusar på i att söka inre frid i materiella värden, som istället gör att vi hamnar utanför oss själva. När vi hellre är s a s ständigt uppkopplad till elektronikens flöde eller att kämpa för att vara en del i sociala händelseförlopp. Där och då tas inte tiden till att ge sig möjligheten att upptäcka vad som i grunden är av vikt och skänker oss livet. Hur allt i naturen är en del av oss själva och vi är en del av v den. Vilket vi ständigt samverkar med, oavsett om vi är medvetna om det eller ej. Istället har vi distanserat oss från detta och kommit vilse.

Nu de ber oss försöka öppna upp för en annan värld och hitta tillbaka till vår själ igen. Vända blicken mot det som enbart vill en väl. Känna den tacksamhet som sprider sin värme genom koppen in mot hjärtats mitt och lyser upp från ens innersta. Det är lätt att missa hur naturen målar och skapar sig själv genom årsväxlingarna. När vi vistas i naturen gives tillfälle att slappna av i sig själv långt från allt som tynger.

Ju mer kroppen och sinnena slappnar av blir vi ett med oss själva och med miljön vi vistas i. Då ges möjligheten till att se på sig själv och livets innehåll lite klarare. Allt hamnar i en annan vinkel och svaren på olika frågor kommer till en med en tydligare förståelse. Lösningar på situationer eller dilemman framträder, för med sig en mer ökad stabilitet att stå på. Bäst av allt är hur versionen av en själv kan förändras till att vara mer mjukt vänlig mot sig själv och mot andra.

Vattenälvorna samtalar sinsemellan om den skatt som naturen är och hur bra varje individ mår som beträder dess olika miljöer. Skogen såväl som havet är en del av den känsla av klarhet och vila som vi tar med oss hem till vardagen. En villkorslös och kärleksfull rikedom som ger av välmående för mer balans i vardagen av givandets livsvisdom. Likväl tar vi detta förgivet med en inställning till att allt är till för oss av att ta för sig av, utan att ge något