Ålderboken

En ståtlig och klok bok bjöd in till samtal idag, vilket jag gärna tackade ja till. Det blev en givande stund, med en hel del information att ta med mig hem.

" Vi är med dig nu kära frände och vän. Vi uppskattar din kärlek till naturen och till djuren .. att du vill värna om oss alla tu. Vill oss väl på alla sätt och vis. Så förtälj till de som är dig nära, om hur deras rörelsemönster i skogen skapar sina energivågor. Att det nät som sammanlänkar varje träd förmedlar energin som ni mår väl av. Hur vi vill er alla så väl och ni i trygghet kan vila ut is skogars famn. Ert välbefinnande blir mer på topp efter en sund nära oss, då vår energi ger er det som behövs. Inget ni minns av, men kanske en dag ni åter får samma vetskap tillbaks. Förhoppning är att ni så även minns hur vi behöver er respekt och omvårdnad.

Vi behöver er och ni behöver oss, för allas vår överlevnads skull. För likt oss träd är människan skapad med sina fötter som rötter att jorden stå och stampa. Ävenledes era händer vars likhet finnes hos våra grenar mot himlen ni kan sträcka. Trots skilda struktur o form, är er själ däri era kroppar så ock är vår i våra kroppar. Ni precis som vi söker törsten släcka med vatten. Luften för oss båda tillför syret som vi så väl behöver. Sen solljuset för stam och hud vi lapar, för bästa välmåendets skull. Ungefärligt som ni, vi nätverkar och vårdar våra relationer. Sålunda är vi alla vår egna unika varelse och individ, med vår egen livsinriktning.

Uniformt är vi alla ett o samma genom den andeform som transformerar oss för att Jorden gemensamt bruka ... men även över hela universum. Ni och vi träd - Ja allt i naturen är förenade i behövandet av varandras väl, för allas överlevnad. Vi är som sagt förbundna energimässigt och vi har valt att vistas på Jorden just nu i detta skede.

Visserligen är jag och ännu så länge många träd med mig, mycket äldre än ni som vandrar på två ben på jorden. Vi har sett mången generationer komma och gå, med så ock erfarit hur ni behandlat oss. Vår visdom är stor och lärandet bliver mycket under lång tids liv. Ber er därav att ej endast se oss som ett träd, utan som den unika viktiga individ vi är. Så likt du vår frände och vän, önskar vi att fler på oss vill lyssna.

Vi enter är medvetna om att ni människor har mycket att lära innan ni kommer till sans och insikt om vad ni är delaktiga i. Emellertid kommer ni strax att bli det varse om det ni tidigare ej varit redo att denna kunskap bära. Sådan är planen och vi träd är delaktiga för att ni människor ska lära er mer än vad ni nu kan och vet. Inget av det som nu ska ske är av ondo, utan en process där mången av er tas mot en annan position. Ha därav i åminne att allt är i sin ordning för att skiftet ska uppnås, trots att kaos kan uppstå.

Visst är vi införstådda med att människan oss kan behöva som ved och annat dylikt. Likafullt vi er ber att tänka med om hur ni ej längre mot oss respektfulla är. Bli därav medvetna om de skador som görs på mark och plats, men även för er egen del genom hur ni tänker och gör idag. Då en gång för längesen var vårt mående mycket bättre, när ni förstod hur skog och mark skulle brukas. I kunskap ni bar på visste ni hur äldre skogar skulle vårdas och den betydelse såväl äldre som yngre träd har.

På samma vis med djuren, där allt ingår i sin renaste funktion med att bistå oss. De äro en viktig länk, ty de för med sig meddelande från var och en av oss. För dem vi blir ett skyddande element, som ger dem boplats och näringsriktig kost. Vi med djuren samspråkar om viktiga ting som rör hur vi bäst bevarar och återställer, där människan tagit sig fram. För djurens skull är vi viktiga om vi mången år orörda får stå. När endast något träd då och då togs ner för andra ändamål, men äldre visa träd fick vara kvar på sin plats. Ty unga träd så vilsna är och i behov av visdomsträdens behjälplighet.

Allt på Jorden är sammanlänkade med varandra i de sköraste energiband ni kan föreställa er. Ni med oss och vi med er, så därav kan ni ej klara er utan träden eller annan växtlighet. Det vill till att vi träd fortsätter stå stadigt på Jorden i ett som ni kallar mångfald. Så ni människor också kan syresätta er på så vis som ni är skapta att göra. Trädets ande är av ett högre besjälat väsen än både människa och djur. Vårt uppdrag tar vi till oss med en ära. För betänk att stå här på samma plats i mången år och se djurlivet komma och gå.

Det är en innerlig glädjefullhet att få vara delaktigt i livets process, med födelse och återbörd till dess ursprung och begynnelse. Varje cykel har sin egen existens med det som varit och blivit, vari vi är en del av. Tålmodigt står vi här sida vid sida och skänker näring och beskydd åt mången, men så ock skuggande svalka. Varje etapp i livets växande har sin egen tjusning och charm som vi med förtjusning deltar i. Det om något är få som vet är att om natten vi tar oss runt och fram mellan varann. Ingen ent är helt still, då varje träd vill sträcka sig ut och lyfta på varje rotknöl och blad. Alla har vi vår beskärda uppgift med att hjälpas åt. Vi är medvetna om av vilken orsak vi valt att på jorden stilla stå och så väl gammal som ung ingår i denna gemensamma nämnare. När så ett träd ej mäktar med att längre upprätt stå, utan med vindens hjälp dråsar omkull. Ja då uppfylls nästa steg i våran riktning av att bistå de som tålmodigt står där troget i allsköns väder. Även ett träd som lagt sig ner, följer i vidare i den gemenskap av hjälpsamhet.

Varje litet skott som sticker tapper fram ur jordens täcke, får stödjande hjälp från oss andra. Under sin tillväxt lär de sig om alla livets mysterier som inkluderar att vara ett träd. Likafullt om människans handlingar och ideer ingår i lärandets koncept. Via vindens flöde ibland blad och grenar, gives vi hjälp till en evig konversation mellan oss och mycket annat. En sammankopplad kommunikationssymmetri, där vi växter samtalar och sjunger för varandra. Precis som vårt rotsystem har sitt underjordiska nätverk, som med svamparnas bildar en finstämd väv. Häri först information fram om vad som händer och sker, men lätt kan rubbas vid oförsiktighetens ingrepp. Måhända ni människor genom er egen omvända försorg om skogens varaktighet, någon gång åter minns och hör oss. Fångar upp den grundläggande insikten om svamparters och trädens exceptionella samstämmighet för allas överlevnad.

Men nu kära du sätter vi igång och skriver vår berättelse och saga om hur livet på jorden och i himlens sfär är... Inget är det andra sig likt, men ändå väldigt snarlika i att allt handlar om att i sig själv lära. Varje träd har sin egen livsande som följer med från början till slut och vi är alla väl medvetna om hur ni människor tänker och agerar. Det är för oss inget nytt utan en del av hela konceptet. Vi ingår på en nivå i ert lärande, men ni har själva långt kvar i detta bärande. Varje individ så väl människa, växt eller djur har alla sin egen skuld och sanning, från nuet, andra tider och stunder. Minns att vi icke kom till Jorden för att avsluta livet i ryslig takt och med okänslans ok. Ändock vi allt på Jorden älskar på vårt stillsamma vis och förstår vartåt varje skeende leder. 

Vi ingår i vårt eget koncept och har vår egen speciella Deva, precis som djuren har sin. Vi växter har våra Devor, som liknar oss och djuren har sin egen sort. Särskillnaden må vara att djuren har sin egen ras och arts Deva, vars gemensamhet för med sig sin ande eller fler än så. Emedan vi i växtrikets sfär har olika skiftande Devor, men ändock för sin egen grupp och som utför sitt uppdrag galant. Det finns Devor som är till för varje specifik växt, men även Devor som rår om de växter som ej längre ska blomstra och frodas. De skulle ni människor kalla för kompostdevor, men vi har inget direkt namn på dem.

Ja möjligen att ni skulle kunna kalla de högre av rang för Devalith såsom du nämnt vid någon stund. De sköter om oss alla våra Devor och ser till att vi gör vår uppgift väl. De hjälper oss också att förberedas för att människan kommer och gör sitt. Svårast är när människan har med sig sina pådrivande maskiner. Vilket ger oss stor ångestfylld sorg och helst när vi inte är redo för detta. Då behöver vi hjälp precis som ni när ni stressas eller får trauman. När vi får denna ovärderliga hjälpa från Devorna, kan vi oftast lättare hantera vad som sker.

Därmed inte sagt att vi accepterar handlingen, men på samma gång ingår det i planen för att ni ska förstå att såhär kan det ej längre gå på. Visst vet vi om när vi som från inträder på jorden för att hjälpa till på vårt träaktiga vis. När så vår tid tas ifrån oss i förtid, blir vi vilsna som få. Där och då är Devor de bästa vänner att ha som tröstar och läker våra sår. Emedan en del av oss gör valet att söka andra riken som ej på Jorden är. 

Ibland kan vi istället inta en liten buske, som själv väljer att återvända till sin himla plats. Det är vill säga främst detta som händer, när ni människor sågar ner oss så tvärt att vi inte hinner med. Skulle ett litet skott eller buske, känna att den gjort sitt och säger tack och adjö. Då kliver vi in däri som trädets nya ent och ande.   

Mången nya träd har ej någon andes själ, likt oss som av egen kraft själv har oss sått. Så med hjälp av Devor kan vi i dessa träd inträda, om trädets herde av ent erbjuds hjälp från oss visa äldre. Att samsas i ett och samma träd kanske låter märkligt men ger varje träd sin sällsamma livsenergi som alla mår bra av. För de som endast är i plantage liknar er människors märkliga egotänk. Det finns inte samma gemensam nämnare om att hjälpas åt och värna om varandra...

Här gör Devan ett ovärderligt jobb med att få trädenter att inta sin nya plats och uppdrag. Ett uppdrag som för jorden är till nytta och gagn, men så även för oss enter. När vårt uppdrag är klart och färdigt, kan vi lämna plantträdets ande i sin egen vård. De lär sig samma saker som ett självsått från, men tar sig lite längre tid att lära. För de har betydligt mer att brottas med, då de ej har lärt sig det ovillkorade från grunden. Endast för dem ingår i början av sin tillväxt, att bli störst och överleva längst.

När vi så intar en annan dimension kan vi göra valet att antingen stanna där vi är eller ta plats i et nytt frö och skott. För ja vi är lite som ni andra, med att vår ande kan komma och gå medan fröet gror o ska till att växa. Vissa av oss vill endast prova på att komma ner en liten stund och kanske vissna ner direkt. Allt för att vara behjälplig med kretsloppets nödvändighet. Vi behövs alla på olika vis och det är vi helt klara införstådda med.

När vi levt ett långt eller många liv, kan vi välja att ta plats som lägsta Devan. Det är de som hjälper växter och insekter att förmultnas till rätt koncept/konsistens. För även insekter har sina egna Devor och precis som djuren är de i sin egen gemensamma grupps ande. Dessa Devor eller nog mer att vara varje arts egen ande som liknar dem på pricken. Anden har sin speciell unik strålglans, som gör att djuren och insekterna vet vilken de har sin tillhörighet till. För de djur som är helt ensamma på sin färd på Jorden, behöver ingå i sin egen andeklan ändock.

Därför kan ni ibland se två djur som i vanligen fall lever naturligt i ensamhet och än mindre går nära varandra, sökas den andres sällskap. De har kallats samman av sin Deva för att läkas eller lära mera av sin läxa. För ja, även djuren har sina uppdrag och de hjälper oss alla att hålla en upphöjd energi. Även de bär på ett högre väsen, än vad människan tycks tro. Mången djur har för avsikt att lära människan sin livsläxa.

Som ni ser är vi i gemenskap sammanbundna med varandra när vi är här på Jorden, eller på en annan planet. För så är det sagt att när vi träd eller djur inte mera har att lära från jordevärlden, tar vi steget upp till högre nivå. Vi kan också välja att leva på ett helt annat håll från Jordelivet sett, där livet är mer fredligt och kärleksfullt för oss alla. Även om ni människor har svårt att tro, så finns mer än Jorden som i likhet av grönskande planet. Ännu vet få om detta, men några har inblick med att andra tillhåll och platser finns bortom den himlen blå. Med det sagt har vi också kommet till slutet av vad som idag ska förmedlas, men på återseende gode vän."