Trädens väsen

Underbara vackra höstfärger, som ger så mycket inspiration. Känner stor tacksamhet över allt vad livet erbjuder. Inte minst av att vistas i naturen och ta in dess atmosfär. Njuta av de växlingar som är och själv anpassa sig till den vila som förbereds. Ta efter med att själv samla krafter, såsom träden gör när löven inom kort dalat ner till marken. Blir på något vis att ladda själen genom att söka återhämtning, genom att följa naturens cykliska växlingar.

När jag ser på dessa stora vackra bokar, går tankarna till hur allt är sammankopplat med varandra. Trädens ande blir likt en kanal till alla och en var... så väl livsviktigt samarbete under marken som ovanför. Även den koppling som finns med att få kontakt med de väsen som lever i symbios med naturen. En andlig länk mellan olika själar och energier, men även en förbindelse upp mot Universum och Gaias innersta kärna. 

I likhet med naturens andra hjälpare (natur- väsen och -andar), är träden en tillgång av kunskaper och insikter. Glädjen är enorm när det sökes kontakten och att få lyssna till deras kloka budskap. Att få vårda och kommunicera med träden medför en underbar utveckling som för en framåt. Samtidigt ger det insikter om naturen på ett helt annat plan, när vi kommer närmre den. När vi interagerar med trädets väsen blir upplevelsen märkbar på hur energierna är i naturen. Dess nätverk och samstämmighet som förekommer under marken med bla svamparna. En unik väv som binder samman skogen till en helhet och faktiskt ingår i den välmåendeatomsfären vi behöver. 

Samtidigt bör vi inte uppfatta träden som helt enskilda individer och då främst i en skog eller park. Precis som vi människor har de sin familj, där de äldre ombesörjer de yngres väl och ve. Få har vetskap om hur de kan röra sig och att deras ande tar sig ett par danssteg emellanåt. Visst de gör det oftast så långsamt att vi knappt uppfattar det eller när vi inte ser på. Inte heller lägger vi märke till hur de hjälper varandra, när någon form av hot förekommer. För träden blir det då av vikt att snabbt uppfatta, se eller höra och kunna varna varandra. De kan inte fly från faran, eftersom de har som uppgift att vara stadigt förankrade med Jorden. Trädens viktigaste syfte på Jorden har aldrig varit att avverkas, utan för att upprätthålla livet och den universella kontakten.  

Av dessa skäl behöver vi bli medvetna om hur varje åverkan i en skog, följer med till övriga buskar och träd.  Inte undra på att det förekommer en viss ambivalens och stresspåslag från träden runtomkring och i skogar som avverkas. Ett litet tillägg är att det på liknande vis finns detta hos stenar som krossas, men numera hör vi inte heller deras röster. För dem är det lika viktigt att ombesörja varandras välmående och att varna genom att registrerar varje förändring.   

Skillnaden är påtaglig med att gå i ett område som avverkats, då det ger en upplevelse av ödslighet. I vissa fall finns en vilsenhet och desperation över vad som sker med naturandarna efter avverkningen. Än mer tom och ödslig blir de områden där markytan bryts och bereds, samt stubbar tas bort. Där finns en tomhet från all energi som närmast ger sorgsamt obehag, i jämförelse med en levande vacker skogs. En skog där träden fått tillåtelse att skapa sin egen anda, ger en härligt välmående energi. Har vid mer än ett tillfälle blivit "hämtad" för att skicka healing över området eller till någon speciellt väsen när skogen avverkats. Vid andra tillfällen har jag känt av ett träds eller en skogs ångest, flera dagar innan trädfällning sker. 

En del menar att ex trädens ande tar sig över till ett annat träd, men så enkelt är det inte. Framförallt så bär varje litet som stort träd sin egen ande, vilket gör det svårt att inta ett annat träd. Sen har varje träd och dess ande sin egen unika energi, vilket inte kan kombineras mer än i likvärdigt trädslag. Så när skogar kalavverkas har naturandarna svårigheter att hålla uppe sin vibration. Det är som om de krackelerar när de inte har möjlighet att vara i den energi som krävs. 

Om jag förstått det rätt behöver de vara på samma frekvensnivå som energierna i sin egen värld. Så om de tappar förbindelsen med sin vibration förlorar de "fotfästet" med den egen världen, samtidigt som de tycks ta en annan form. Visserligen kan de vid enstaka tillfällen vara helt stilla i normala fall, men de gör det ogärna. Det ska verkligen vara något extra speciellt och har vi tur upptäcker vi dem just i det ögonblicket.  Att då bli hämtad för att hjälpa dem är något jag gärna gör, men samtidigt skär det i mitt hjärta av att se hur de faller isär. Känslan av maktlöshet är stor när de slutat vibrera och med stora ögon tittar bedjande på mig. Det är något som för alltid bränner sig fast i mitt hjärta, även om jag gör allt för att vara i en så neutral energi som möjligt för deras skull. 

Naturen och Jorden i sig har en helt ovillkorad och kärleksfullt förhållningssätt, gentemot all och alla. Ändock kan vi inte tro att det vi orsakar av skada, skulle fullt ut "andas" sin kärlek gentemot oss. Förvisso kan vi känna kärleken, då själva Jorden hyser sin kärlek och som vi återgäldar med vår upplevelse av Hennes kärlek. På samma sätt erfar vi välmående genom skogars renhet och deras samtal mellan varandra. 

När vi är lyhörda förmärker vi hur naturen och även djuren, visar på hur långt vi kommit ifrån från vem vi i grunden ÄR. Hur vi har tappat bort oss själva och därmed kontakten med naturen själv. Vars förbindelselänk mellan oss allt mer kapas, utifrån människans hantering. Istället bör vi återgå till en ödmjuk lyhördhet och vördnadsfull hållning som vi tidigare haft i flera tusentals år. En hållning som då reflekteras tillbaka till oss.

Däremot kan vi inte anse oss ha rätten att behandla allt det värdefulla hur som, för naturen har trots allt sina begränsningar. Istället kan det vara en bra början att undersöka vad som är sant och inte av det som läggs fram. Nå insikter om den påverkan avverkningar har både i det stora och i det lilla sammanhanget. För utan gamla naturliga skogar med mångfaldighet, klipper vi av vår egen livsmöjlighet. Vi är beroende av dem och bör behandla träden och naturen med värdighet.