TILLIT

Tillit....

Att vara ärlig mot sig själv....

Med att vara fast förankrad i sin egen grundtrygghet.

Av sann ödmjukt tro på sig själv....

Till att våga växa och utvecklas genom att gå sin egen väg, oavsett omständigheterna...

Ha modet att göra egna val, även om det går emot vad andra anser vara rätt....

Lysa klart av tacksamhet över allt det fina som finns omkring en....

En finstämd medicin av självtillitens insikter....

Tillit...

En gåva att vårda...

Att ha modets styrka att ge och ta emot villkorslöst...

I att vara en del av den stabilitet som utgör respektfull förståelse för sig själv och andra...

Är en ödmjukhet i att våga se bortom den som ännu vilar i mörker...

Ger trots allt en möjlighet till att av fridsamt hopp kunna gro..

Ur styrkan i att vilja bära den som vilsen är....

En kärlekens helande medicin...

Tilliten....

Trygg till sig själv ger möjligheten att tro på andra...

Känsla av tillförsikt när tvivlet sänker sig över, så finns någon nära...

Ha tron på att då bli buren och acceptansen i att så bli, upp mot ljuset igen...

Blir till det som stärker ödmjukhetens band emellan en själv och andra...

Vid tankars grumlande farande kring, undrandes över när en blivit förtjänt av den....

Den vackraste medicin kan gives till varandra....

Tilliten...

Att ej rubbas i sin grundtrygghet...

Ty utan tilltron, vad finnes då...

Är i sig viktigast av allt...

Som att alltid ha kvar en ödmjuk tillit till sig själv...

På sin förmåga att se möjligheterna...

I att luta sig mot sin egen inre kraft och känna sann glädje...

Blir då lättare att ha till andra, när tron på själv och sin egen förmåga finns...

Den stabilitetens medicin av att se med förståelse på sig själv och sina medvandrare...