Tacksamhet

Vandrar gågatan fram, medan regnet väter dagen som är idag. Stannar till vid julpyntade skyltfönster och funderar på om här finns vad som sökes. Musiken strömmar ut från butiken och förkunnar om den annalkande högtiden. Sorlet från stressens julklappsshoppare trycker på .Blicken höjs i en svepande gest över torget. Strax betraktas den vackra gamla kyrkan, som tyst och stilla står emot tidens framfart. Den stora tunga porten stängs med ett dovt dån.

Samhällets höga tempo rinner sakta bort, likt sand mellan fingrarna och en inre ro infinner sig. Belysningens svaga sken förhöjer de tända ljusens mjuka vilsamma rörelser i en taktfast dans. Endast kantorns magi över orgelns tangenter sveper likt vågorna mot strand, vidare ut i atmosfären. Går långsamt fram och tänder ett ljus. Ser in i dess låga, över livets delaktighet bjuder på sin tid. Tankarna vandrar till nära och kära, medan en varm lyckokänsla sprids i kroppen.

Sitter en stund i bänken, reflekterande över det egna jaget. Porlande toner för med sig alla de möten som givit avtryck på livets stig. Tillåter tacksamheten skölja över gåvan i att kunna älska och även förlåta. Följs av glädjerus och insiktsfull visdom, vars grind öppnar upp inför medvetenhetens blomning. Vidare skänks ödmjukhet till modets och styrkans acceptans, av självets ljusa och mörka sidor. Självkunskapens ögonblick viskar fjärilslätt förbi ,överförd i en svårfångad dröm.

Begrundar val som prioriteras och vad ger livskvalitet. Alltjämt pockar tankar från då och sen, likt en bro över nuets varande i vardagen. I en virvelström minskas dessa små ögonblick, i att vara ensam med sig själv. Att omsluta sig själv i den egna lilla sfären, lutande mot det som skänker kraft. Kraften att möta alla kraven och som ger balans till var önskan finns att lägga sin energi. Varje litet skeende av här och nu, där gårdagen eller framöver följer vindens pulserande strömningar. Såsom ljusets föränderliga låga är flyktig, förblir bäcken i vagt förnimbara skiftningar. Ty flödet som passerar kommer aldrig åter, utan förblir en svävande hägring långt bort.....

Ett nytt år, en ny tid ger åter hoppet och tron på skönheten i allt det vackra, åter ska knoppas. Med tillförsikt att våga språnget för att flyga över bergets topp. När nya möjligheters mål nu skönjas kan, genom julefridens dusör.