Skugglandet
Blåsten rev och slet i hår och kläder. Lyktans låga kämpade för att lysa klar, trots oväder. Känslan av befrielse flög högt i vindens sus. Rensade tankar från allt brus. Satt i natten tätt, tätt intill trädets trygga stam. Förnam rötters kraftfulla kontakt djupt ner i vår Jord. Stunden var helt välsignad, men likväl utan ett ord. En skugga svepte tyst så tyst förbi helt ovanför. Genom träden ugglan sig gracilt rör. Ugglans vingslag följdes av magins suggestion. Log mot en liten vilsekommen reaktion. Skymtade så mellan en och annan gren. Månens ärligt klara sken. Lyste genom nattens mörker så stort. Tänkte den illusion av närhet från något så långt bort. Molnen svävade i faslig fart förbi. Medan natten fylldes av annorlunda energi. Strax intill ett litet djur pilade snabbt mot nya mål. Funderade på om boplatsen fanns i bland skrymslens hål. Plötsligt någon tyst gick på tå. Vem månde varit där i mörkrets vrår, ty ingen helt där anas kan. Men de tycktes vara några sidan om varann. Ögon glimmade en hastig blick. Förnam hur någon runt mig gick. Hörde snart mången fötters spring. Blickar ut i dunklet mig omkring. Skymtade dem nära inpå så tätt. Stämningen var nyfiken lätt. Undrade först vem det var. Fick snart ett tydligt svar. Redan då jag slapp att gå i ovisshet Ingen kan missa all denna busiga fnittrighet. När fullmånen skänker skugglandets vakentid. Gives åter fridfull balsam när drömmarna tar vid.