Samtal med uggla

Fick ett annorlunda möte på morgonpromenaden, genom en vacker naturlig skog. Ugglan kommer ofta fram, när jag vandra förbi den lilla stugan. Stannar till och känner en varm glädje över att få möjlighet till att samtala en liten stund. Ugglan förmedlar sin urgamla visdom från magikern och den inre världen. Att ej mer blunda, utan se klart på vad som finns fördolt i mörkrets vrår.

Ibland har min vän sällskap av en lite mer skygg uggla och får mig att reflektera över att släppa taget om det som hindra vid en förändring. För just ugglan är bl a en symbol för att något hos en avslutas för att ge plats åt ny utveckling i livet eller hos en själv. Att istället ha tilliten till sin egen kraft i att vara i sitt eget flöde... använda sin egen energi i en positiv och ödmjuk riktning.

En sydlig vind leker lätt i håret och ger kraft att vara min egen "andliga krigare". Hör hur den sveper genom trädkronor och uppmanar till att inte gömma mig mer. Att istället ljudlöst flyga fritt som ugglan och likväl vara stadigt förankrad på berget när landning sker.

Skifta hamn och låt dimmorna skölja över, så nattens mörker skingras. Försöka skönja ljuset som visar mig de skuggor som bör läkas inför transformation. Ej heller sky att med respektfullhet underjorden besöka, så ock övre världen blicka in. Känner tacksamhet över att nattörnen vill fortsätta vara min följeslagare vägleda mig mot min inre visdom....