Samtal med "The Green Man"

Samtal med "the Green Man" eller så som trädets ande vill uttalas ej ett namn. Ett vänligt kärleksfullt väsen, som söker åter till människan knyta an. Så stolt och värdigt blickar ut över vyn, där mycket har skett. Dess aura så vacker och klar, för ut trädets energi så påtagligt ren. Stammen så len, likväl så fylld av strukturens fulländlighet. Ett träd så formfulländad, men likväl så knotigt full av liv. Med en vilja så djupt förbunden med trädet av att gro, växa och ta sin form. Helt levande vilt, så ock på dess förankring i närvarons medvetenhet. Följs av långsamhetens tålmodiga djup och följsamhet i livets svängningar. En varelse vars visdom om den verklighet som är, men aldrig blivit vad den borde. Njuter ändock av vardagliga ting som finns där omkring. Låter livet ha sin gång, fylld av insikter från kärnan i stammens mitt. Ber så att ta det lugnt och ej hasta på, ty inga svar då kan nås. Hjälpas åt utan konkurrens, gynnar varje träd och skog. 

Känner sorgens svåra sår, när träden fälls i faslig takt. Vill sin skogfamilj så väl och önskar att människan kunde förstå. Värnar om varandra, såväl gammal som ung precis som stora och små. Minns att trädets själ har känslor och minne, så giv och du ska få. Lär hur trädet förenar de fyras element, som för jorden är viktiga ting. Rötter som djupt ner i samarbete med jordens näringsrikedom. Trädet skänker syre, men åter tar från luften dess koldioxid. Vattnet binds och alstras till liv och växa de för alla däromkring. Med sin fotosyntes hämtas drivkraft från solens värmande strålar. Så om vi lyssnar kanske trädens kommunikation hörs i trädkronans sus. I natten vi rör oss fritt, för att under dagen på stilla stå. Betänk sig noga för när sågen klinga får oss falla till marken där vi dör. Det som görs mot oss, bliver även gjort av er mot de ni håller kär. Vi i kärlek till er är, men undrar likväl varför ni gör såhär....