Nyfiken Rovfågel

Vet inte hur länge jag satt och iakttog denna vackra varelse. Hela tiden var den väldigt nära och visade stolt upp sig. Ibland flög den en liten bit för att sen komma tillbaka och se om jag fortfarande var uppmärksam. Oftast satt rovfågeln så nära den tordes komma mig, då den var väldigt nyfiken av sig. Det var svårt att inte vilja ha en "pratstund", då den riktigt spratt av livsglädje. Erkänner att det känns fint när djuren tar kontakt och en ren fröjd att få uppleva detta möte. Ibland krävs det som idag, inte mycket för att de önskar samtala med en. Kanske enbart en portion tålamod och ett avslappnat förhållningssätt, där förväntningarna inte är så höga. Istället vara i stillhet där fokus läggs på hur ens andning är och hur kroppen känns, samt själv förmedla sin intention. För just hur ens andning är har troligen inverkan då ens energi och kroppshållning har inverkan vid kontakten. Enbart försöka vara helt närvarande, även om det ibland hoppar upp tankar som vill påkalla ens uppmärksamhet är en bra början. Skulle det ske läggs ingen värdering i att tankar, utan försök stilla dem. Kombination med fokus på andningen och slappna av i varje kroppsdel är bra för att lugna tankar. Energin i kroppen förändras samtidigt när andetagen blir mer lugna och djupa, vilket medför bättre förutsättningar att "lyssna in" djuret. Lika viktigt är det nog att inte ha för höga förväntningar, då en lätt spänner sig och kontakt uteblir pga detta. Framförallt bör en själv känna sig trygg i omgivningen och inte bli distraherad av ex ljud eller att någon skulle komma om det är utomhus. Händer det så må det vara, men inget som tas ut i förskott. Var i kontakten med djuret och förmedla önskan om innerlig önskan om kommunikation. Djur tar in den känsla en sänder ut, oberoende av vilka ord en använder. Däremot uppfattar de tankar och bilder som vi har om situationen, lika väl som vår energi. Så är vi oroliga för att djuret ska ge sig av bär vi på den typ av energi, samt bilder på att djuret gör så med. Vilket i sin tur kan bli som ringar på vattnet, där djuret uppfattar detta och ger sig av. Likaså förnimmer de våra avsikter genom att de själva är betydligt mer närvarande i nuet än vad vi människor är. Skulle vi på något vis uppfattas som hotfulla, flyr de hellre. Kan de inte komma undan, utan blir trängda kan de välja att försvara sig. Precis som de kan reagera som vi gör, med oro och ångest när vi upplever stress eller förvirring.Egentligen är det en kärleksfull förståelse som är det primära i samvaron med djuren. Att vi respekterar dem som levande inkännande individer, oavsett om de är vilda eller tama. Djur som på något vis ingår i vår flock (allt från husdjur till boskap), är glada och tacksamma över att bli sedda och vårdade av oss. Så till syvene och sist handlar det kanske i första hand om att vi behöver hitta tillbaka till att vara mer i hjärtat än i hjärnan.