Natur i skrud

Naturen bjuder på så vacker skrud av snöns gnistrande nyanser och konstverk. Konstverk som formas och omskapas allt jämnt med årstidens föränderlighet. Att vandra i vinterklätt landskap blir som att gå genom sagovärldens port. Där tunna isbildningar över en liten vattenfylld hålighet blänker leende till. Slöjor skingras som om ett draperi dras bort och ögon försöker vänja sig vid det som varit skymt. Får syn på små oaser, där kreativitet likväl flödar av de som är svåra att nå. En susning från något och ingenting, sveper med mellan träd och i vattendrag.  Undrar vem det kan va, då inget påtagligt syns. Känslan av magi blir påtagligt tydlig, då jag känner att jag ej är ensam. 

Allt annat är helt stilla o tyst, som om naturen vilar i en rofylld vagga. Görandet försvinner in i ett fullständigt varande, här o nu. Inhämtande av kraft inför vårens ankomst är tydligt klart, men ännu är det långt kvar. En ökad medveten närvaro infinner sig, när ens andning följer naturens rytm. Uppfattar så de där små som döljer sig lite här och var. Även något stort som står nära inpå, så jag detta väsen kan uppfatta och förstå. Hela kroppen fylls av positiv energi o tacksamhet i mötet där ett uppdrag till mig gives. Att ha sin egen plats för med sig vinterlandets andedräkt av trolska dimslöjor i det som där jag gärna är och står. 

Lyssnande på budskapet som kommer till mig i dånande sus, om att vara ett med Moder Jord. Såsom varje väsen är ett med hennes energi fält är så ock är människan och djuren. Precis som varje del av naturen är besjälad i att bära på sin egen unika minnesbok. Där det lilla fröet har i sitt medvetandes kärna lagrat i att växa och gro. Likaså har människan sitt ursprung i sin kunskapsbok, i att vara den denne är. Just den hemlighet som rör vilka varje människa i grunden är och den källa som leder dem rätt. Så stilla sig nu och lyss på vad som har att förtäljas om människans innersta kärna, vars visdom åtskilliga allt mer börjar bli mottaglig för. 

Vi väsen söker kontakt igen i en önskan om samarbete i kärleken till jorden och till naturen. Många har därför valt att framträda i en förhoppning om att människor förstår innebörden av vårt beslut. För oss handlar det inte om något som människor ska ta som "åh-vad-gullig-grej"  eller förmedla budskap om en person. nä det har ni änglarna till, medan vi väsen istället lär er om ert förhållande till Moder Jord. Härigenom får människor kunskap om sig själva på samma gång.  För inom varje människa brinner en eld att söka sanningen och inre kunskap. För oss handlar det om att få  människan att  uppskatta skönheten. Känna glädje över de gåvor som är grunden till människans och djurens välbefinnande. Lära sig åter förstå vidden av ett större välmående av att vistas i naturen. Ta tillbaka sig själv genom att börja hedra Den Stora Modern igen. Bli medveten om det som föräras finns i överflöd och varifrån det härstammar, genom att åter visa respekten och kontakten med naturen.

Rädslan styr människan mot illusionens kontrollbehov, vilket handlar om att de tappat kontakten med sig själv. Inte heller har människor kontakt med sitt ljus, utan är fullständigt vilsna bortanför närvaron. Människan behöver lära känna sig själv på djupet med att söka sin källa i ljuset. Det som sig är det självklara och som varje varelse på Jorden bär inom sig. Lär människan att värna om och hålla sin energi nära genom att grundas med det väsentliga. Vars skapande föränderlighet finns i närvaron av naturens kretslopp, där vi väsen är del av. Vi har alltjämt följt människan i hur de möter naturen och den avsaknad av insikt om det som till dem gives. Därav söker vi nu kontakt med människan för att ge dem läran av att hedra Jorden. 

Återknyta och börja vibrera på samma frekvens som jorden och som oss väsen.  Den frekvens som utstrålar vördnad och kärleksfull tacksamhet. Berätta att de inte ska låta rädslan ta över och begränsar dem i att vara i ljuset som vi då närmar oss. Utstråla er generositet i att blomstra som varje Deva får växter att spira om våren. Säg till dem att att tillåta sig själv vara den ljuspelare de är när de vandrar i kärlekens sanning. Få människan att förstå att deras själ och ande längtar att vara ett med kroppen. Få lov att åter bli ett med naturen och vibrera i den frekvens som ger varje människa sin särprägling.

Så inspirera andra att leva i harmoniskt samarbete med oss väsen, utifrån de uppdrag som tilldelas dem. Varje människa har sin riktlinje att följa och bör lära sig att vördnadsfullt tillåta varandra göra. Tillåt varje människa granska sig själv för att kunna omvärdera sin sanning. Se på historien för att skala av andras sanningar som lagts på till att bli en sanning bortanför Moder Jords sanning. Ha så i åtanke att vad varje människa har rådighet i och kan påverka för allas bästa. Vi fortsätter vänta på att människan söker kontakt med oss väsen, för det ligger oss varmt om hjärtat som människan säger. Står där själv strax helt ensam, men tackar så för denna gång och vandrar åter hemåt.