Kosamhet

Tänk så lite som krävs för att stanna upp o fånga ögonblicket. Såsom kornas lugna idisslande och lojt svepa med svansen, får en att varva ner. Någon av dem frustar till, medan en sädesärla orädd vippar kring dem. En fjäril leker ta fatt med vinden. Min andning följer efter hand pulsen bland djuren o kroppen fylls av avslappnat välbehag. Allt är stilla, förutom att hustomten med sällskap, tittar fram ur sina gömslen för att se till djuren. En äldre ko blir smekt på mulen, medan annan får en kärvänlig klapp på ryggen. Plötsligt dyker en vätte upp vid en kalv. Han lyfter sin hand mot kalvens öra o viskar något till djuret, som nickar lite jakande. Samtidigt stryks en annan ko över sin lena hals, av någon god vän. Hela atmosfären är fylld av ro o frid, så jag tillåter mig att släppa alla måste. Istället får glädjen o barnasinnet bejaka denna stund i att vara ett med naturen och anamma kornas sinnesfrid.

Just detta var en av de triggers under min fortsatta andliga sökande och personliga utveckling.  För till skillnad från kornas leva-i-nuet-strategi, infann sig en tid med många funderingar kring syftet med livet. Dels om dess mysterier och orsaken till att vi vandrar på Jorden. För då när barnen flög ur boet och allt som inkluderades i denna tidsperiod avslutats, intog en ny fas. Mycket av det som tidigare ansågs så viktigt ur ett status- villa-bil-mm, hade minskat i sin tjusning. Det blev som att tappa fotfästet pga de grubblerier angående om det inte blev mer än såhär. Funderingar kring en högre mening och möjligen en annan innebörd av livet. Vilket blev till att trava på stigar jag då inte trampat ner gräset på. Ibland lite svårtillgängligt snårigt, men som medförde att lära känna mig själv från ett nytt perspektiv. 

Att lära känna sig själv på djupet, samtidigt som ett mer andligt sökande efter något högre. Under barnens hade vi vi många djur, som kommit till oss av någon orsak. Redan där gavs insiktsfullt uppvaknande av hur mycket vi människor har att lära oss av djuren. Inte minst var det tydligt hur djuren pejlade vår sinnesstämning eller måendet. Bla insåg jag att hästarna speglade oss, vilket blev en aha-upplevelse i vad vi behövde arbeta med oss själva. I dessa lärorika möten med djuren fanns en ömsesidig respekt och ödmjukhet. De bar på en stor kunskap och var villiga att förmedla den till mig. Härigenom infann sig svaren hur vi alla är medskapare av en allomfattande helhet. Den kunskap som fanns där, men inte riktigt kopplades samman med en högre mening. Det kom senare till mig i medan mitt sökande fortgick. Numera ger jag mig själv tiden att betrakta korna och släppa alla måsten. Bara det  att tillåta mig förundras över all den skönhet och mångfald som finns i naturen ger livet sin mening.