Palindrom verses Imbolc dag

Palindromens dag, med siffror som är symmetriskt lika. Vars tvåa visar en riktning mot vi i gemenskapens samhörighet. Likt siffran av noll är utan ett konkret början eller slut, i oändlighetens kretslopp. Likt en hopslagning av siffror leder till evighetens åtta av harmonisk symmetri av livets cykler. Likväl alltid en cirkelrörelse av val av framåtanda eller bakåtsträvan, under livets skeenden.

Vid nutida år giver unika 366 dar, som med sin hopslagning omvandlas till siffran sex. Vars ton giver healing och omsorgen sin resonans, där kärlek och skydd skänker dagen idag sin attribut. Fortsatt så förmärka hur treenigheten sammanstrålas i sin tydlighet av årets 333 fortsatta outforskade dagar. Närvarande med så är kropp-, själ- och ande i livet självt, följd av vår egen då-, nu- och framtid i evighetens cirkel. Styrkan som speglas i en harmonins kretslopp av stagnation, kontemplation och transformation. Vars vibration av frekvensens tretal, alstrande en styrka mot nians vackraste ljusenergi.

För nu har januari lagts bakom oss och vi inträtt de första dagarna i februari, där Imbolc blir närvarande. Sakteligen förbereder våren sin ankomst med att pynta naturen lite försiktigt med blomster. Snödroppar vippar trotsigt i sin vita skrud omgiven vintertrött mark. Krokusar glimmar försiktigt fram med sin friska färg, likt poesins prosa. Mossan låter förnöjsamt bädda in stenar med mjukhetens grönska. Giver boendets skydd och värme åt något litet djur eller naturväsen.

Än prasslar bokbuskars nyansrika löv lekfullt i vinden, medan andra förbereds att bli till mull för ett litet groende frö. Vinterns vilja att hålla fast vilar ännu tungt över landskapet så dovt. Likväl hörs hur träden spritter av iver att inom kort få knoppas och bladen slå ut. Ett på nytt skapandets tid av jungfrulighetens blomstring av helandets välsignelse. Så en dag portalen öppnas till möjlighetens förändring i att träda in mot sin egen fulla potential av unikhetens tillväxt. Tillåta i samma sväng porten från det förflutna klivas igenom, för att slutas och förbliva stängd.

Runt dagen två i månad två, bjöd då en gång våra förföräldrar till högtids ceremoni. Med dans och glädje firades Imbolc, av att ljuset åter kom. Vintermörkrets strapatser strax var så när avklarade och vårens födelse så sakteligen på intågan var i sin fulla kraft här i Norden. Bejakelse helgande av Moder Jord till följd från urminnes tidevarvs högtid. Så given för Irlands bofastas följande av livets, naturens element och årshjulets växlingar. Då en gång när marken som vandrades på och naturen i sig själv helgades vördnadsfullt. Eldar sprakade och ljusens lågor flämtade i vinden till hyllning över kärlekens låga av fruktsamhet.

Sedermera kelter så ock sin Gudinna Brigid ärades för sin inspirations skaparkraft. Så givmild uppfylld kreativtens formfulländning från djurrikets barnkammare och över blomstringens rikedom. Bedjande om skyddandet för både bostad och boskap, under seders givna ritual fylld av spådomens magi. Ja, en glädjens iver över sin egen bäste smed, av att forma förverkligande det som varit vilande i dunkla vrår. Det som var och är ens eget liv av möjligheter och val...