Förnöjsamhet

Var ute och njöt av alla gröna nyanser efter att regnet stillat sig. Naturen skiftar aldrig så mycket i grönhetens färgspektra som nu. Effekten slår tillika på stort när regnet övergår till solstrålarnas reflekterande i de kvarvarande dropparna. Allt doftar friskt och rent, efter att det som lagt sig som ett tunt stoft har sköljts bort. Blommornas doft sveper förbi och humlorna surrar förnöjt kring dem. Fåglarna jagar insekter och några grodor har krupit ur sina gömmor, samtidigt som igelkotten snusar runt i trädgården.

Just i den stunden hoppar ordet "förnöjsamhet" fram och följer mig under hela kvällen. Förknippar förnöjd med att vara tillfreds med livet - att vara här och nu. Ett litet ord med större innebörd, såsom i förmågan att se det positiva i det "lilla". Likt tacksamhet över det fina jag har, istället för att ha fokus på det som jag inte har. Just den där känslan som värmer hjärtat och inte enbart är ett tankeord som tänkts.

Kanske inte alltid så lätt att känna förnöjsamhet eller vara tacksam på djupet av sitt hjärta. Istället kan det bli till en press av att känna på ett speciellt vis, eftersom andra tycks göra så. Möjligen kan det vara svårt att uppfatta något som vackert, om livet inte är såsom vi vill att det ska vara. Då är det lätt att den där taggen kilar sig fast och en känsla av missnöje börjar skava. Helt plötsligt börjar vi upptäcka oss ha tankar eller känslor som kan anses "felaktiga", eftersom vi borde vara tacksamma. Det blir att vi följer tanken på att undvika våra skuggsidor och att sinnet ska vara ljust, men spjärna vi emot oss själva.

Då missar vi att det inte går att kämpa emot vare sig sina känslor eller tankar. Risken är att de förstärks och vi blir missnöjda och har svårt att försonas med oss själva eller hur vi upplever vår situation. Inte konstigt, eftersom det går åt energi att mota bort det vi inte vill kännas vid om oss själva eller det som finns i vårt liv. Kan vi bli medvetna om de tankar och känslor vi har, samt varifrån de kommer kan det underlätta när vi försöker vända dessa. I detta arbete kan vi ha en föresats att ta en stund varje dag för att uppmärksamma våra känslor och finna något som vi tycker är bra i vårt liv. Då kan detta underlätta i att vara tacksam över detta, vilket i sin tur leder till att få ett mer positivt tänkande.

En hel del handlar om vårt eget välbefinnande och att se livet för vad det är. Försöka förhålla oss på så vis att vi uppfattar livet ur ett större perspektiv. Ett perspektiv som instiftar en andlig relation till hur vi väljer att tolka och uppmärksamma den gåva som givits oss. Vara närvarande i själva stunden i att ta in det som sker, utan att värdera det. Skifta blicken på vad vi vill se och börja lägga märke till vilken sinnesstämning vi bär med oss just i stunden. För sinnet är vår starkaste muskel och i sig vår värsta fiende, men det går att förändra det. Visst krävs det arbete för att nå dit vi önskar, men det går om vi förutsätter att vi klara det.

Bara det att börja uppskatta det vi har, lär oss på samma gång att acceptera sakers tillstånd. Vi har nog alla råkat ut för något som näst intill -bildligt talat -slitit sönder oss i småbitar. Liknande kan det vara för någon när problemen tycks hopa sig och allting irriterande tynger ner en. När vi då väljer att känna innerlig tacksamhet behöver vi främst försonas med det som varit och hänt, för att kunna gå vidare. Både försonas med oss själva och de som på något vis varit inbandade, för vår egen skull. Samt acceptera att det inte går att förändra det som hänt, men att vi kan förändra vårt förhållningssätt gentemot skeendet. Sluta fred med oss själva eller andra och det som hänt då en gång.

Inte heller kan vi påverka vår framtid och därav inte försöka kontrollera något som ligger framför oss. Det är näst intill omöjligt att göra i nuet, mer än att planera ex delmål för att nå ett mål. Vad som sker på vägen dit får vi ta efter hand som vi tar oss framåt, utifrån på vilket vis vi väljer att göra detta. Däremot kan vi vara medveten om våra tankar och känslor, som i sin tur har inverkan på vår framtid. Inte så att vi tränger undan några känslor, utan mer att vara uppmärksam på dem och varifrån de härstammar. Då blir det lättare att släppa taget om dem och acceptera att livet är just nu. Vara närvarande med att träna på att släppa bitterheten eller sorgen, för att plocka in känslan av tillfredställelse.

För att öka vårt välbefinnande behövs egentligen inte långa stunder i att finna något att vara tacksam över. Den där erkänslan som vi förnimmer på djupet och inte bara är en tanke. När vi börjar känna någon form av tacksamhet, blir vi gladare och mår kroppsligen bättre. Genom att försöka bli medveten det som kan ge glädje, kan vi även finna ett inre lugn i olika situationer. Många gånger handlar det om att fånga de där ljusglimtarna som finns, oavsett hur tungt livet är. Försöka uppskatta dessa ljusglimtar för att lyfta oss själva och för att få vila i stunden.

I likhet med lugnet och glädjen som infinner sig av att sitta på stranden en sommarkväll. Känslan av att se ut över vattnet när solen sakta dalar ner och färgar en molnfri himmel orangeröd. Samtidigt hörs svalorna en bit därifrån och hela kroppen fylls av förnöjd lyckokänsla. I dessa ögonblick av förnöjsamhet, bära med sg en djup tacksamheten av att få vara en del av allt detta vackra. Ögonblick som får det tunga att sväva bort tillsammans med svalorna ut över horisonten och ersättas av inre ro för stunden.