Djupt i skogen

DE SOM EJ HELT SYNS! 

De kom med vinden i ett lämmeltåg och tog sig igenom, under den tid när lagen mellan världar var tunna. Portarna öppnades upp i skiftet för de som är svåra att finna, emedan sköldar sänktes, så inga bror skymdes. Just innan det dagas för att inta sin vilande dvala, vid ett avslut från sommarens "vi ses snart åter igen". Regntunga moln omslöt landskapet i Moderns andedräkt, lät dropparna ge ringar på vattnet som lågmält flöt förbi i sin bäckafåra.                                                                                                                                                Trädens kronor flammade likt eldars sprakande brasor, fick bronsfärgade löv dala ner mot markens höstliga brytningstid.                                                                                                                                                            Uppvaknande sinnen stimuleras bortanför filtreringens dimension, där i vinden som så stilla var skälvde ett löv oväntat till.                                                                                                                                                                        Tassande steg hördes från någon som ej helt ville bli sedd, men vem månde det vara som vid undran undvek att svara.                                                                                                                                                                            Mer än en tycktes det vara av de som vid vattnets stenar frejdigt verkar fara, än i vattnet de dök för att sen låta sig uppenbaras.                                                                                                                                                                En skugga bland buskar skymtades där bakom, sprungen från det som inget namn har.                                        Vände sig bligande om för att iaktta vem som denne kunde se, vände sig sen åter om i snabb sorti.                    Hon vars namn ingen nämnt klev fram från det som tyckts fördolt, bortom himlars horisont o land.              Svävande från ingenstans hon närmade sig, täcktes av sitt fladdrande hår vars ögons blick aldrig mer glömmas bort.                                                                                                                                                                                    Kommen från stigen som ingenvart är att finna, syns tydligt trots att ögon den ej kan upptäcka.                            På den vägen som trollets fotsteg dånade i djupet av varje avtryck, som lämnades kvar vandrade försiktigt vidare över bergstoppar.                                                                                                                                                Följdes däromkring av snabba glitterblixtande skimmer från älvors glädjetjut, drillande mot öron som ingenting hörde.                                                                                                                                                                                Trädets ande klev ur sin stam muttrandes om allt som stod på, ty mången är de som traskar genom skynket denna natt.                                                                                                                                                                      Då fullmånens kraftfulla sken kysser jorden, skymtades de som oftast endast kan anas.                                        Så se och beakta de som finnes häromkring, av alla de som inte syns men finns likväl ändå.                                Djupt i gammal skog, någon kan anas..                                                                                                                          Ser någon som med blotta ögat ej syns, men finns där så tydligt ändå..........