Centrum

Att vara i sitt eget centrum och lysa av sin egen inre kraft, skapar harmonisk balans. Där det osynliga blir synligt i sin fulländning, även om allt inte är perfekt. Det i sig har ingen betydelse, eftersom den plats som vi befinner oss på inom oss själva är det för oss.

Att vara i balans för bla med sig hur vårt liv ser ut för oss, genom på vilket vis vi är hanterar vår vardag. Kanske dagen kan ses som en rikedom, med fina upplevelser och insikter. Eller tolkar vi dagen som förspilld och bär på en känsla av att den var utan mening och innehåll.

Vissa av våra stunder är skimrande guld, medan andra nog mist sin glans. Varje dag är inte den andre sig lik, men samtidigt kan vi uppleva att de är så. Möjligen handlar vår inställning om hur vi tolkar vem vi är, vår livssituation, eller utifrån de möten vi har under någon dag. Det som vi tror formar vem vi varit, vi är och blir.

Beroende på kvaliteten på våra tankar och känslor, avgörs om vi upplever livet som glädjerik eller en besvikelse. Verkligheten blir till det vi väljer att se den som, vilket har inverkan på vårt mående. I det ögonblick vi förändrar vår uppfattning om livet, upptäcker vi hur vår tolkning påverkar den egna energin.

Hur omöjligt det än tycks vara går det att förändras, genom att ta det i etapper för att inte forcera något. För om vi forcerar fram tappar vi lättare fotfästet och halkar tillbaka till där vi började. Vilket kan göra att vi tappar gnistan och tron på en positiv förändring för egen del.

Ett sätt är att lägga märke till hur våra tankar och känslor är redan när vi vaknar. Försöka fånga upp hur det är i kroppen och i sinnet, för att sen ha för avsikt att tillföra en energi som vi mår bra av.

Att försöka träna sitt sinne till att välja se det goda i vår vardag, då vi gör själva våra val. Valet i om vi vill vara i det positiva och så även se möjligheterna i livet. Är valet att vara i det negativa, blir till att hänga fast vid det som begränsar och som skapar motstånd.

Visst det är enkelt att säga att vi ska leva i det positiva och det är inte alltid det funkar, men då är det viktigt att vara medveten om av vilken anledning livet känns tungt. Vågar vi vara ärliga mot oss själva och ta ansvar för hur vi mår och upplever världen, blir det också lättare att finna sin egen stabila riktning.

Vår kropp och sinne strävar efter jämvikt för att upprätthålla oss på rätt köl i det vi känner igen. Vilket är på gott och ont, då vi ofta kan lägga det vi upplever utanför oss själva. Samtidigt handlar mycket av det vi uppfattar och tolkar sådant som rör "pålagringar" genom årens lopp.

Vi förväntar oss att livet och det vi upplever ska vara på ett visst sätt, utifrån de erfarenheter vi gjort tidigare. Med andra ord om vi förväntar oss ett visst resultat, påverkas vår sinnestämning efter utgången. Sen är det så att allt är som sagt energi och vilken känsla och tanke vi har i förväntningen ger också sin inverkan på resultatet.

Måhända är det så att vi inte tror på oss själva eller våra möjligheter och då lägger vi kanske inte samma energi i att vara centrerad. Främst handlar det om att vi redan förutsatt hur det ska bli och då kan vi missa något som är avgörande för oss.

Skulle vi istället trakta efter att upptäcka möjligheterna har vi mer ett öppet sinne och kan lättare gripa möjligheterna. Framförallt om vi kan vara centrerade här och nu, utan att låta det förgångna styra oss. Mycket handlar om hur vår agenda är och om vi tar allting personligt, eftersom det då blir svårare att hålla jämvikten fast förankrad inom oss.

När vi är centrerade i oss själva, är vi mer medvetna om hur vi är mot oss själva med. När vår inre balans ökar stabiliteten genom att vi tränar upp centreringen i kroppen, vilket kan göras med hjälp av mindfulnessövningar. Genom att medvetet söka centrering kring kroppens mittpunkt får vi lättare både fysiskt och mental balans.

Främst handlar det om vår andningen, såsom att andas djupt ner i magen för att stärka livskraften. På så vis bevarar vi lättare ett lugn med och kan på ett bättre sätt hantera vad som sker. För beroende på hur vi upplever en situation andas vi därefter och i sin tur returneras till att påverka vårt mående.

Så genom att ha en rak avslappnad hållning får syret fri passage, samtidigt ger får kroppen signal om att vara grundad. Andhämtningen blir djupare och kroppen vet per automatik att läget är under kontroll. Att "öppna upp" bröstkorgen för att djupandas bättre, medför en ökad stabilitet och centrering.

Eftersom det kan vara svårt i början att andas med magen, underlättar det med träning och att lägga handen precis under naveln. Fokus hamnar då på magens rörelser via handen som befäster den fysiska aspekten. Till sist sker lugn djupandning automatisk, vilket underlättar i stressiga situationer.

Förklaringen finns i vårt neurologiska systems uppbyggnad, som fångar upp de signaler kroppen sänder ut och tolkar dem åt oss. Detta sker långt innan vi själva gör en medveten bedömning och handlar om en kvarleva från vårt ursprung. då behövde vi reagera snabbt på vad som skedde i vår närhet med snabba "reaktionspåslag", vilket vi idag inte behöver på samma vis.

När vi så utför mindfulnessövning blir vi mer närvarande i nuet och lär oss förhålla oss mer balanserat genom att vara medveten om vad som sker i kroppen. Samtidigt är det lika viktigt att upptäcka vilken sinnestämning vi bär på och hur det påverkar både kroppen och vårt förhållningssätt.

Detta inkluderar den del av hjärnan - reptilhjärnan- som gav oss snabb reaktion för en överlevnad. Så kroppen reagerar långt innan både tanke och känsla i att inta "försvarsposition". Därför när vi/kroppen tolkar något som negativt och vi kan vi låta andningen föra oss till stabilitet.

När vi väljer att vara mer medveten om hur vi tolkar vårt liv, kanske vi inser att vi behöver förändra vår inställning. Valet blir till att tränar på att centrera oss i att vara uppmärksam på andning och kroppsliga reaktioner, i kombination med vad vi gör. Vi kan då öva flera gånger under dagen i att "följa" andningen in genom hela kroppen, samtidigt som vi spänner och sträcker oss en aning. Därefter slappnar vi av i lederna och musklerna vid utandning, medan vi erfar att vi är förankrade i oss själva.

En skön avstressande övning som kan utföras i sängen precis innan vi somnar, genom att spänna kroppen vi inandning. Även fötter, händer och ansikte knips ihop, för att sen slappna av vid utandning. Gör detta tre gånger och lägg märke till den skillnad som blir i hela kroppen och i sinnesstämningen.