ALVKONTAKT

Vid ett samtal med några nya bekantskaper kom pratet in på naturväsen och där Ann uttryckte sin önskan om att få se dem. Då visade sig även en Alv för mig och jag sa till Ann att hon kunde lära känna honom. Att han bodde hos henne var inget hon märkt, men hon skulle genast försöka få kontakt med honom. Det leende och skratt som Alven utstrålade, var så mycket i smittande glädje. Öronen var lite långa och spetsiga, samt en liten söt uppnäsa framhävde busigheten i ögonen. Hans klädsel påminde om en blandning av Robin Hoods och Peter Pans. Mössan var mer åt Robins med en fin fjäder, medan skorna påminde om Peters.

Alven berättade för mig hur han följt med Ann hem, efter en av hennes utlandsresor. Han hade tagit knölat ner sig i hennes resväska, men som han själv sa "var det väldigt trångt och obekvämt. Hon hade ju en massa strunt och skräp med sig hem, som tog all plats." Så visade ha mig något som såg ut att vara i guldaktig dekoration och något i klarrött.

Efter hand som han berättade, klarnade bilden av något som liknade en uniformsjacka. Fick till mig att han gärna var bland "statyerna" och att det även följt med en sådan hem från den resan. Först var Ann helt oförstående över vad statyerna innebar, men kom sen på att hon hade små figurer från olika länder. Jag förmedlade vidare till Ann som först inte riktigt minnas att hon själv köpt någon, utan endast fått från andra.

Alven stod på sig och det visade sig att den enda hon själv köpt var från Frankrike, vilket fick Alven att studsa upp i krumsprång. Jag berättade att jag såg en bild av någon typ av hur en vakt vid ett slott bar en mer högtidsenlig uniform. Förklarade för henne att mössan såg svart ut, jackan röd och guld, samt byxor i svart. Vilket fick Ann att tänka på att hon hade just en sådan, som var någon kunglighet.

Vidare visade Alven hur han satt med korslagda ben mitt på bordet och försökte prata med henne, medan hon åt frukost. Med händerna om fotlederna gångade han lite lätt fram o tillbaka, som om han satt lojt i en gungstol. Som han själv sa var Ann helt inne i läsandet av sin tingest till "bok", vilket visade sig vara mobilen. Nyfiken var han på tingesten, som lyste upp ibland och förde ljud med sig.

Därefter bad han henne att inte ta direkt upp de bitar av mat, som hon någon gång råkade tappa. För han ville gärna uppleva på sitt eget alvlika vis, denna matbit. Så vi kom in på hur alver eller andra naturväsen väldigt gärna vill "ta in" ex matbitens arom eller energi. Vidare fortsatte jag med att berätta om hur naturväsen hemmavid, kommer på besök när det vankades middag. Då ska det luktas i grytor och grönsaker till sallader undersökas, allt eftersom tillberedning sker. Hur de ibland säger till mig att de gärna vill veta varför jag gör något på ett speciellt sätt. De kan också enbart vilja titta på och hålla mig sällskap, vilket jag uppskattar väldigt väl.